factnotfiction

Jag säger schh, jag vill inte höra. Och lämnar det där. Likt när man hyschar ett barn. Men det är nog jag som är liten egentligen. Jag kryper ihop med min pandabjörn i famnen och tigger sagor om späckhuggare som hoppar ut ur bassänger. Det är lite sånt som behövs. Distans. En annan verklighet. Men sen får man snällt och vackert återgå till den där historian. För det är väl där man hittar någon form av förklaring antar jag? Det där suddiga framför mig berättar ingenting. Frågan är vem man frågar när bakgrunden känns lika dimmig. Eller om man egentligen behöver veta

factnotfiction - and I will be cool for you