I'm the only thing I'm afraid of, and no matter what you'll never take that from me

Jag och kanye ligger hemma en fredagkväll och vilar. Tjafsar. Det är som om det finns två sfärer. En bekymmerlös meningslös sfär där jag coolar runt. Jag skrattar där, jag ligger i gräs, jag dricker kaffe och gnäller på trivialiteter. En frustrerande död sfär som är den jag egentligen bryr mig om. Där rivs känslor upp, jag tar avsked, jag känner mig så ohyggligt trött där. Jag håller isär mig själv så att jag inte börjar slåss.

Det var kallt ute idag och jag var glad över att inte behöva oroa mig för solen och att inte behöva känna mig varm avklädd och äcklig. Samtidigt saknade jag skuggan i backen där jag sitter och läser mig bok innan jag går hem. Jag hade så gärna bara velat ligga där och få gräsfläckar och känna mig lite uppslukad av något annat än mitt eget liv ett tag. Jag tänker på orangea gardiner och janis joplin på en söndagmorgon som snarare är eftermiddag. Jag gömmer mig i tanken en stund och föreställer mig hur inget annat existerar än enstaka ögonblick med total sinnesnärvaro. Jag är inte här ikväll.

facnotfiction - I'm a problem that will never ever be solved, and no matter what you'll never take that from me

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0