factnotfiction

hur blev det såhär? varför sitter jag mitt i fucking natten och tror att min uppsats kommer bli bättre? jo för att i befintligt skick går den inte att lämna in utan att jag måste begå seppuku. jävla skit. jag börjar bli sådär pluggstinn, prata med mig själva, börja skratta högt utan anledning, komma på mig själv med att nästan gråta och stirra i väggen. jag pumpar glassig musik och tittar på to do listan som aldrig tar slut. en sak i taget var det. fan vad jag ska vara nöjd på tisdag. så jävla nöjd.

factnotfiction - everything will be better if you just hold my hand

Jag har just pumpat upp fem kilo otrivin i näsan och tätat med papper. jag vet inte om jag ser ut som en snigel eller ett regelrätt mongo. Lyssnar så gott det går igenom mina öron vilka båda har lock på sig idag på oscar lindros, la roux och the noisettes och försöker hitta något sorts pepp. mamma säger saker jag inte vill höra och allt verkar hemskt likt när jag är sexton och ljuger i varje andetag.

var och discobowlade igår och det var gött och jag var nöjd. axelevs och frej superägde och hannah var sådär födelsedagsglad. jag ville mest dö och så fort jag tog en klunk eller en tugga ville den mest komma upp. hem tidigt och bädda ner sig i en tom säng och skicka töntiga sms. jag hatar av hela mitt hjärta att vara sjuk. när man blir sjuk blir man behövande, när man blir behövande blir man ett offer och när jag blir ett offer blir jag arg. Jag behöver inte. inte på det sättet längre. jag är trött på hur mycket som liknat gamla tider den senaste veckan. men det är väl så med den här staden. den lockar ut något som jag trodde jag kommit bort från. alla hållna andetag, alla nedfällda blickar och alla tystnader. jag hade gillat om det inte var så, men så är det. så nu är det väl dags att ta tag i uppsatsen.

factnotfiction - and now let go of my hand

Jag känner mig lurad. Sårad. Kränkt. Hela dagen igår lyssnade jag på peppig och bra musik. Jag trodde jag var bra och smart och awesome men just nu insåg jag att jag suger. Jag sitter och stirrar apatiskt på min text och vill bara skrika så att alla i hela skolcafeterian vänder sig om och undrar vad som är mitt problem. Hur är det meningen att jag ska kunna genomföra allt det här på två dagar när jag inte ens kan formulera en mening utan att dribbla bort mig själv? jag dricker mitt vidriga fucking äckelkaffe och läser "så här borde du skriva"-uppsatser och blir förbannad. Jag kan inte tåla att inte vara bäst och jävligt perfekt. Minsta antydan till att jag inte är det krossar min självbild och jag hamnar i djup identitetskris. Men ja. Med detta sagt ska jag gå igenom hela uppsatsen och formulera om den så att jag kan hitta tillbaka till mig själv.

factnotfiction - Every time I touch that track it turns into gold

Inga klappar på kinden, vända kappan mot vinden, som Daniel adams ray sjunger. Att springa och tömma koppen var 45e minut, och däremellan försöka fokusera hjärnan som är dränerad på blod och fylld med baciller känns osm att cykla i den fetaste motvinden. Men lite leila K och mitchell brothers sätter lite tunga beats på det hela och jag glömmer nästan bort att jag inte tränat min stela kropp på en vecka och att jag inte bytt kläder och verkligen inte duschat på tre dagar. Eftersom min plan är att aldrig gå hem är min tid så mycket längre än alla andras, de som sveper sitt kaffe och vispar i sig maten.

I natt ska jag inte spela Wii tills klockan är 6 timmars sömn om du har tur. Men på fredag, eller kanske den 21. Då. Mmmmmm, då då dådådådådåådådådådådådådå. Ska jag ha disco. Och vara full. Och spela tv-spel. och träna. och leva. och inte dricka kaffe.

Lista över saker jag ska göra när jag blir rik:
x köpa brämhultsjuice
x inte tjuvåka på bussen
x smsa folk som inte har comviq

factnotfiction - standing there I could swear I was Michael Jackson

jag sitter i skolan och försöker plugga. skickar panikmail till handledaren och lyssnar på snook. blöder, hostar och har frossa. svettas och fryser om vart annat. är inte så glad för så särskilt mycket. försöker att inte tänka på julen, försöker att inte tänka på imorgon eller någonting annat, försöker att producera. jag är så trött.

factnotfiction - värdelöst, seriöst

Nu händer det igen. Jag sitter och stirrar ut genom fönstret och glömmer bort vart jag är någonstans. Sådär som fick alla lärare att tro att jag var introvert när jag var liten men kallade det för drömmare som någon sorts vacker omskrivning. Jag lyssnar på lejonhjärta på repeat. Det är något skönt i just det där stirret. Min syn blir liksom suddig och jag ser ingenting. Jag märker när det händer och sitter alltid helt still för att hålla kvar det, det är inte mörkt men man ser ingenting. Men tillslut så stabiliserar sig alltid bilden och kanter och färger växer fram och man hittar världen precis likadan som innan.

factnotficiton - nu ska jag ändra på mig...nej du kan ändra på dig

Mitt hjärta slår i 300km/h och jag dubbelsnusar och hetsar kaffe till pompös musikalmusik. Jag känner mig som alltid stressad. Jag ser fram emot dagen då jag skriver här "oj vad lugn jag är, allting är så lugnt och skönt. Jag är inte stressad. Åååååh vad jag är lugn". Men den dagen är inte idag. Inte imorgon. Inte dagen efter det heller. Samtidigt älskar jag mina ambitioner och min perfektionism. Det skänker mig njutning värre än allt, det ultimata självförtroendet. Pukor och trumpeter sjunger om dagen då jag står likt kung Leonidas i 300 med vargfällen kring axlarna och den färdigskrivna uppsatsen spetsad på ett spjut och alla tillber mig. Ungefär föreställer jag mig det. Med all rätt.

"Hur ska jag hinna köpa julklappar?" frågar jag min handledare och stirrar uppgivet på planeringen.
"Vi ska inte köpa några julklappar du och jag" svarar hon utan den minsta antydan till skämt.

Samtidigt börjar man undra när man lyssnar på låtar om gud och tänker sig att de handlar om uppsatsen. Osunt in i det allra galnaste och fanatiska och typiskt en sådan sak som bara jag (och möjligtvis hannah) skulle tycka vad roligt.

JAG KAN INTE LÄNGRE SE DIN MENING, VAD ÄR DET DU VILL, VAD SKA JAG TRO?
UTAN DIG ÄR JAG EN SPILLRA PÅ ETT MÖRKT OCH STORMIGT HAV
FRIDEN I SJÄLEN JA VEM SKULLE SKÄNKA MIG DEN?

factnotfiction -  JAG LEVER MITT LIV GENOM DIG

Så nu sitter man här igen. Som alltid i den mest ospännande miljö och med inte särskilt spännande musik. Men det är någonting med henne som alltid gör mig så glad. Hur sur och stressad och skogstokig jag än känner mig så kan jag inte annat än asgarva så fort jag pratar med dig. Jag vet inte ens vad du gör som gör att allting alltid blir så roligt att jag får ont i magen. Som en liten kärleksförklaring.

Jag önskar som så många gånger förr att jag var bättre på att vara tyst.
Men du förstår. Kaffeont i magen, tanter, tentor, stress. Som alltid.

factnotfiction - du spela snäll men jag såg att du var gangztah

Jag lyssnar på slö hiphop och skriver om att skjuta upp sin mens. Det är nog först nu det börjar bli roligt. När man kommer bort från själva matandet och förklarandet av information och bara bestämmer sig för att skriva ut roliga saker som man tycker själv. Det är så härligt att vara jävligt autonom.

Ont överallt. En väldigt långsam morgon och att gå upp ur sängen blev ett enda lidande efter en lång natt. Coopers teknik fungerar inte på mig. Jag ser mig själv en massa presenter. Långa nätter, en extra avocado, fem minuter stirr på den översnöade kyrkogården utanför bambafönstret.

You've been putting up with my shitt just way to long
I'm so gifted in finding what I don't like the most

Men det är fredag idag och det blir tydligt hur länge sen jag levde i sammanhang där det betydde något. Mycket prat om gamla tider. Fullt av distans och nästan till och med perspektiv. Jag älskar när vi åker buss och skrattar åt samma saker, när vi stirrar på rullatortanten som glor hatiskt på den somaliska mamman och hennes fyra ungar. När vi trampar runt i knarrande kramsnö. Jag beundrar mig själv i spegeln och dansar runt, utan teknik, utan mening bara hoppar och viftar. Jag reclaimar hela mig.

factnotfiction - but I'm not to good at that shitt

Jag sitter i skolan och tittar på människor istället för skärmen. Ordlekar och pianon i öronen. Jag tänker på gamla pianon och gamla sånger, kommande pianon då vi sitter och skriker John Legend-låtar till flyende fingrar.

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå

Jag bygger nya manier och ger mig själv mindre och färre alternativ, tvingar mig själv att skriva scheman som jag egentligen inte tycker om men som ger en sorts trygghet i genomförandet till en ramsa som låter som dam, dam, dam, damdam, dam.

Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om,
men jag vänder om än en gång
orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt,
samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt

Som agent Cooper säger, ge dig själv en present varje dag. Vänta inte på den och planera den inte, bara ge den till dig själv när du behöver dem. Dagens present är denna stunden. En låt, massor av människor. Inga andra ljud bara en ljudvägg mellan mig och verkligheten.

factnotfiction - jag behöver hela mig så jag kan ge dig hela mig

Jag sitter i skolan och känner mig porrigt het i mitt halvflottiga hår, träningsömmande kropp och muse i hörlurarna. Det är alltid lättare att koncentrera sig när man har någon mitt emot sig som koncentrerar sig. Men när den personen slutar koncentrera sig går det snabbt utför, och när personen går, är det slut.

Jag går som magnus sa från tiominuters hysteriska stressanfall till produktivitet till apatiskt stirrande och så börjar man om igen. Det är svårt att formulera saker man faktiskt bryr sig om. Jag pular på uppsatsen, skriver teman, ser allting gå ihop men kan inte beskriva storheten av det i ord. Allting är svårare när man bryr sig.

Jag längtar västerut och vill mest sitta och sunka med hannah och karin i raggsockar och se på dålig film. Men ingenting blir bättre av den fruktansvärt undermåliga verklighetsflykt en tio minuter lång facebooksession utgör och det är bara att stirra i kalendern och börja om cykeln. Julen och allt annat mysigt får komma sen.

factnotfiction - they will stop degrading us and they will not control us

Det blir lite julaktig känsla att lyssna på sam cooke och titta på snön. Som vanligt vet jag att dagen inte kommer fungera men verkar strunta i det och föreställa mig att det ska gå ändå. Det var en bra dag igår. Det var så mycket som kändes värt och bra. Jag kokar hommus och tramsar runt på mitt rum och plockar upp saker jag slängt på golvet som vanligt. Mycket som vanligt. Tömmer huvudet och bara låter saker och ting flyta omkring.

"Jag lyssnade på p1 igår när jag gick genom snön. En trevlig gubbröst läste upp en bok om en man som var en möjlighetsmänniska, denna världsfrånvända typen av person som kan ses som en drömmare och som någon som inte ser till hur det är utan hur det skulle kunna vara, en idealist, som författaren skrev. Denna Ulrich hade skaffat sig ett hus. Han hade inte ont om pengar och skulle inreda det precis som han ville. Han kunde göra det hur som helst, och fick därmed panik. för som hans pappa, en väldigt konkret och inte alls en möjlighetsmänniska till karl brukade säga: 'en man som får allting han önskar sig, vet snart inte vad han ska önska sig"
"så känner jag för det här rummet"
"så känner jag för mitt liv"

factnotfiction - just call my name, oh no, I'm not ashame, I'll come running back to you

Jag nojjar och lyckas inte alls med att gå ner mig i pms-misären som jag hade velat. jag lyssnar på gammal deppig musik och funderar på allt jag hade velat förtära för att vifta bort mig själv.

I sense that there's something in the wind, that feels like tragedies at hand
and though I'd like to stand by him, can't shake this feeling that I have
the worst is just around the bend

Jag tänder alla lampor i mitt rum och börjar plocka undan allt jag spridit ut på golvet. Högar av saker/skräp. Det är nog dags att sortera det mesta. Någonstans måste man börja.

factnotfiction - det är ju alltid nått

Nej ibland står man inte riktigt ut ens med sig själv.

Jag är så trött på mina egna trötta ögon och mina trött ord och ibland skäms jag över att överhuvudtaget trycka på knappen som sprider dem. Men jag vet bättre än att gå tillbaka och försöka sudda ut.

Det finns så många toner som hade kunnat få mig att känna mig bättre. Men det fungerar inte just nu. Det fungerar faktiskt inte alls så just nu. Idag är en sådan där dag då man är andfådd av allt som jagar en i ryggen som slutat springa för så länge sen att man inte ens ser några konturer. Det finns bara en oroskänsla kvar som är lika lätt att blinka bort som en tatuering på insidan av ögonlocken. Nu ska jag se på en film och glömma allt det där jag aldrig tänkte och aldrig sa.

Factnotfiction - jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks, för dig ska jag, göra det tusen gånger om

Spellistan går från bristert drygfittig sneblick till sprittande pop. Jag vet inte riktigt hur jag ska må idag. Jag producerar hur som helst inte. Det känns jobbigt. Jag är trött, sur och vill helst låta dagen drunkna i ett glas vin. Jag säger som, alltid, dags att ta tag i dagen. Dags är för övrigt världshistoriens sämsta ord. Jag också. Och det pinsamma verkar vara att de är de vanligaste förekommande i mitt vokabulär.

Byter låt och börjar om. Inte **** för någonting. Bara så som det ser ut som just nu.

Det finns ingen vilja idag.

tack
jag har ingen aning ens om varför jag ska veta det
men jag vet, jo tack jag vet

factnotfiction - Ville inte borde inte skulle inte

En bra helg. Konstig men bra. Det är fantastiskt med folk som kör ett och samma dansmove nonstop utan musik, billig öl på random stockholmscafe, en låt som får golvet att skaka, att se någon handdiska för antagligen första gången och hur man får vara lugn i sig själv med någon annan.

Nu ska jag skriva järnet på c-uppen för jag vill inte göra min handledare besviken. Jag väljer att se henne som ett förtroende som jag inte vill svika. GOGOGOGOGO.

factnotfiction - It's the girl I'm in love with

Jag lyssnar på otis redding och skriver listor över saker jag ska skriva. Det kan tyckas onödighetens onödighet. Men jag gör det likväl och låter spellistan rulla på. Idag är en bra dag. Jag känner mig lite för ledig men det känns som om mitt allvar börjar på måndag, eller möjligtvis imorgon.

happiness, hit her like a train on a track
Coming towards her, stuck still no turning back
She hid around corners and she hid under beds
She killed it with kisses and from it she fled
With every bubble she sank with a drink
and washed it away down the kitchen sink

Det var länge sen jag vältrade mig i sängen, sträckte på mig som en katt och somnade om. Jag byter till något poppigare tar på mig stay-ups och hänger väskan över axeln. Kortaste cykelturen tar en så långt bort från tankar ibland.

Run fast for your mother run fast for your father
Run for your children and your sisters and brothers

Factnotfiction - Leave all your love and your loving behind you

Fredag. Tåg.

När man tänker sig hem placerar man sig direkt. Jag sysslar för mycket med ord för att förbise den enkla följden, tillbaka. Orätter löser av varandra i splittrade sekvenser. Misslyckanden på parad.

Det som var då kunde jag inte förstå. Jag förstod helt enkelt inte. Vissa saker har jag insett och då får mig att skämmas. Men det kanske är en del av att bli gammal att inse att man inte kunde gjort annorlunda då. Jag vill inte rationalisera bort något, bara säga att; ja så var det då. Jag är bättre än att använda billiga knep som sådana, men ja, det händer att jag saknar. När man förstått kan man acceptera, och när man accepterat kan man förlåta. Jag är glad att jag kan komma så långt ibland med mig själv.

Du sålde mitt hjärta, på realisation
Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion
Du sålde min värdighet och min innersta hemlighet

Jag har bara distans och några ord kvar. De ger mig ingenting utom en magkänsla som inte verkar vilja mig väl.

Men staden har gåtor kvar. Vissa saker kommer jag nog aldrig förstå som jag pladdrar för hannah när jag kommer hem. Glaset är halvfullt ur historisk kontext och jag säger att han inte var speciell men nyss, och obegriplig. Jag kristalliserar en balkong och ett par kinder, mer ser jag inte längre än så när jag slutar ögonen.

Jag undrar än hur du kunde, du sa det var inte svårt
Nej, inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har

Jag har nog inte tillräckligt med distans för detta landskapet.

Torsdag. En lång vecka. Mörk kväll.

Jag hade någon form av känsla jag ville uttrycka. Jag saknar. Kvällen känns ensam.

"Vad förlorar man på det?"
"Sin ensamhet"
"Någon sån har ju vi inte ändå"

Är hela min vardag ett flyktbeteende? Ibland känns det så. De gånger jag känner mig sviken ser jag till allt svek som är mitt. De gånger jag känner mig lurad tänker jag på alla jag lurat. Jag saknar ett par bruna ögon och en stor varm hand som på något sätt aldrig fyllde det där tomrummet men omslöt det så att jag inte kunde se det längre. Jag lyssnar på Ray laMontagne och föreställer mig honom här brevid.

"Jag känner mig så gammal" sa Helena idag. Jag hade egentligen bara velat svara "Det känns som hela mitt liv var så länge sen" men nöjde mig med ett "i kroppen eller själen?"

It's been a long day, baby
Things ain't been going my way
And now I need you here
To clear my mind, all the time
And baby
The way you move me, it's crazy
It's like you see right through me,
And make it easier
Believe me, you don't even have to try

factnotfiction - Let me tell you just exactly what's on my mind

Woah. Det spelar ingen roll hur många gånger jag packar en väska. Jag fattar aldrig var jag ska ha med mig. Suck. Jag tänder en rökelse och slår mig ner på min säng. Varför stressa bara för att man egentligen har sjukt mycket att göra. Jag låtsas som att det regnar och tar bussen trots att det är fint cykelväder.

Det är kallt så att det biter i kinderna. Jag promenerar från skolan och sparkar höstlöv med nyheter i lurarna. Jag dricker mitt kaffe på mitt café, men sällskap förstör på något sätt stämningen. Jag vill ha något som är mitt.

Alla dagar är så mycket längre än man faktiskt tror. Idag också. Och framförallt helgen. Jag har saknat er så mycket. 


factnotfiction - blott en blek lanterna

Idag ser jag ut som något hämtat ut en tv-serie. Sådär balanserad. Jag förstår inte riktigt hur det blev så. Jag sitter och lyssnar på svensk hiphoppop om destruktiv kärlek och pratar med anton om ensamhet. Jag känner mig lite förfrämligad mig själv. Jag kom hit för att testa inte något nytt, utan mig själv på ett annat sätt.

Ändå gick jag tillbaka, och jag måste va galen
Som nyss blivit bedragen, och som tänkte på lagen

Jag har så lätt för att jämföra med dåliga tider, men samtidigt finns det egentligen inga bra och dåliga, bara tider, vill jag inbilla mig. Men hur man kan inte säga att det inte är bra nu när varje kväll har en fantastisk rutin? och när hjärtat känns så lätt.

För jag tänkte på jaget, och jag såg alla tecken
Men jag ville va bättre, men då blev allting sämre
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig

Idag blir en sådan dag då jag inte riktigt orkar bry mig. Jag vill fotografera och teckna. Jag har inget behov av att känna efter och hitta stress och oro. Jag vill mest vara.

factnotfiction - ta mitt skimmer, för jag brinner